Tillbaka i landet
I går kom jag åter till Sverige efter en fantastiskt trevlig vecka i Spanien tillsammans med min mor och syster. Orten vi besökte var över förväntan mysig och resan kunde förmodligen inte ha blivit mer lyckad. Spanjorerna var charmiga och artiga men kunde inte mycket engelska, så att min syster höll uppmärksamheten uppe på spansklektionerna var vi tacksamma för.
Vår pool som vi hängde vid ganska ofta och som vi hade utsikt över från balkongen. Eftersom alla andra gäster på lägenhetshotellet var ganska lata kunde vi ha poolen för oss själva om morgnarna.
En av resans höjdpunkter (trots sjösjuke-omständigheter) var ett besök på ön Tabarca. Vattnet runt ön var kristallklart och vi snorklade i flera timmar. Märkligt nog hade vi dessa klippor nästan för oss själva, de andra turisterna hängde vid en större sandstrand som var mer lättillgänglig, men inte lika spännande. Några blåmärken, blöta kläder och en häl märkt av sjöborrar var snorklingen värd.
En annan höjdpunkt var marknaden som knappt aldrig stängde och som hade något nytt roligt att titta på varje gång vi kom förbi. Andra saker jag kommer att sakna är alla kaffe-, drink- och glasspauser, sådana borde man ta fler av i livet.
Stallarholmens vikingafestival
Nu var det ett tag sedan vi kom hem från Stallarholmen och vi har hunnit med en Boråsresa sedan dess, men jag bjuder på lite bilder i efterhand.
Vi tog bilen till Mariefreds camping på morgonen, slog upp vårt fina tält och lagade Trangia-lunch, det vill säga soppa. Efter att vi ätit körde vi de knappa två milen in till Stallarholmen. Jag fick ett hysteriskt anfall vid parkeringen (gropiga åkrar är inte de bästa parkeringsplatser) men till slut tog vi oss in till festivalen som precis kommit igång.
På de flesta marknader med vikinga-, eller medeltidstema säljs äpplen som är doppade i knäck och kanelsocker. Jag köpte ett sådant och var sedan syselsatt en bra stund med att försöka få i mig det, gott var det dock.
Förutom marknad bjöds vi på vikingatida stridsuppvisning.
Och lite senare kom Sigrid Storråda på besök och illustrerade mötet med Norges kung som var hennes tilltänkta gemål. Det blev dock inget giftermål, på grund av religiösa motsättningar.
Stallarholmens vikingafestival var en liten trevlig tillställning, lagom stor, med skön stämning, knallar enligt temat och med trevliga serveringar. Det är mycket möjligt att vi åker dit igen, men då vill jag nog sy en vikingatida uppsättning kläder.
På kvällen åkte vi tillbaka till Mariefred och nutiden. Natten i tältet hade varit perfekt om inte ett litet barn i tältet bredvid bestämt sig för att protestera mot föräldrarnas val av semester. Vi lyckades trots det få lite sömn och dagen efter åkte vi in till Mariefred och gick på Gripsholms slott.
Nostalgi
I går var jag på mina elevers student, vilket lockade fram minnen från min egen student för sju år sedan. Känns märkligt att det var så länge sedan. Det är svårt att säga vad som är annorlunda nu till skillnad från då, men det är det förstås. Jag ser åtminstone nästan likadan ut.
.
.
Trots nostalgin (jag gillar inte riktigt att tänka tillbaka) var det trevligt att vara med på studenternas dag. Studentceremonin ser lite annorlunda ut i Katrineholm än vad den gjorde/gör i min ungdoms stad. Huvuddragen; äta frukost, lyssna på tal, sjunga, springa ut och åka lastbil fanns med förstås. Hela skolan var full med bilar men som tur var hann jag åka hem innan alla andra också gjorde det.
Världens bästa handledare
I går fick jag mitt godkännande från Transportstyrelsen. Att det tog sådan tid berodde inte på mitt hastighetsrelaterade snedsteg utan på att jag kryssat i önskemålet att bli handledare för motorcykel. En vänlig dam från transportstyrelsen var vänlig nog att ringa och förklara att jag inte hade den behörigheten samt efter min förklaring, rätta till misstaget. Jag brukar vara ganska noga när jag fyller i papper men tydligen var det en ganska vanlig miss.
.
.
Så fort vi har köpt en övningskörningskylt kan vi ut och köra. Det ska bli väldigt roligt. Jag blir förmodligen världens bästa handledare. Ödmjukhet är för övrigt lite av min specialitet.
Lilla katten
Efter mycket funderande och ganska många om och men så har jag äntligen min tatuering. Jag har tänkt på det i många år men det tog sin lilla tid innan det blev av. Men det är väl så det ska vara.
.
När det väl var dags var jag ganska spänd men tatueraren var mycket lugnande och av någon anledning fick jag såpass mycket förtroende för honom att kontrollbehovet släppte en smula och jag kunde slappna av. Nålen kändes inte så mycket till en början men det blev värre ned mot handleden och sedan när katten skuggades. Av någon anledning hade jag svårt att se på armen när den tatuerades, jag blev lite yr och illamående av det. Som tur var fanns det en liten TV som visade Fight Club och som jag kunde fokusera på. Visserligen inte världens mest lugnande film men det fungerade.
.
Nu har katten varit inplastad en natt och får vara framme i ljuset, den är dock fortfarande lite rödaktig och svullen. Den vill inte heller bli klappad på. Bilden blir ganska diskret tillsvidare så får vi se om det blir några närbilder längre fram.
.
.
Varför det blev en katt måste jag kanske inte förklara närmare? Säg gärna att jag har världens finaste tatuering och att den passar mig jättebra.
Vardagsrumsbekymmer
Vi har inga gardiner till vardagsrummet. Tydligen är vi väldigt omoderna som vill ha kappor i något annat än köket. Alla kappor som säljs nu, om butikerna ens har möjlighet att lämna lite plats bland alla panelgardiner och franska veckbanslängder, är rutiga. Men att ha panelgardin eller längder framför en balkongdörr går inte. Vi har varit i en hel del butiker idag och än så länge har jag bara hittat en kappa som var okej, den kostade dock över 700 för våra två fönster och var knappt färdigsydd, och det går inte an.
.
Inte heller hittar vi någon ny klöspelare till våra katter. Vi har tyligen onormalt högt i tak och de flesta takhöga klösträd finns inte i vår höjd. Trädet vi har nu är så sönderklöst att det snart inte finns längre.
.
.
Vårt nuvarande klösträd då det var nytt och omonterat.
Lockigt hår
Idag har jag varit och permanentat håret, något jag har varit sugen på ganska länge. Jag (eller snälla mor snarare) lät permanenta mitt hår när jag var 10 år, så nu kände jag att det var dags igen.
.
Efter att ha fått håret tvättat rullade den käcka frisörskan upp håret på massor med spolar. Spolarna var inte sådana som äldre damer använder för att lägga håret utan något som mer påminde om färgglada korvar. När vi var klara önskade jag att jag hade haft en mobil med vettig kamera i för jag såg verkligen rolig ut, alla kunder som kom in kunde inte låta bli att stirra. En och en halv timme tog rullningen. Jag fick sedan sitta med några påsar om huvudet och dricka cappuccino och läsa tidningar medan kemikalierna i håret verkade. Jag kände mig lite som Gaby i Desperate Housewives. Jag fick dock aldrig en huv om huvudet, det var lite synd.
.
Besöket avslutades med sköljning, mer kemikalier, mer sköljning, klippning och lite råd om hur jag ska sköta mitt nya lockiga hår. Tre timmar tog besöket allt som allt.
.
.
.
Nu får jag inte tvätta, borsta eller dra i (varför jag nu skulle vilja det) håret innan nyårsafton. Jag vill pilla med det hela tiden men jag får tåla mig.
Nyheter i vardagsrummet
Igår sa vi hejdå till vår gamla soffa, trotjänaren från 70-talet. Nu hamnar den förmodligen hos några bättre behövande i Norrköping. Idag fick vi våra nya möbler som vi beställde för en hel evighet sedan. Jag var ensam hemma och tog emot möblerna. Jag packade upp en av fåtöljerna och slet som ett djur med att få fast benen, arg hann jag också bli. En av skruvarna gick dessutom inte att skruva åt ordentligt så senare på eftermiddagen fick gossarna från mio vackert komma tillbaka och dra till med skruvdragaren. Den andra fåtöljen samt soffan gick mycket smidigare.
.
Nu har vi möblerat om lite i vardagsrummet och det känns mycket trevligare. Jag kan äntligen ha min handarbetslampa bredvid soffan och TV:n kan stå lite käckt på snedden. Katterna har provlegat men visar annars inget större intresse för de nya möblerna, tack och lov. När vi kommer hem från julfirande i Borås ska vi flytta tavlor och förhoppningsvis kan kanske far min hjälpa oss att flytta lampan om han har vägarna förbi någon gång.
.
.
.
Bilderna återger inte riktigt hur bra soffan och fåtöljerna passar ihop, de är mönstrade på samma sätt men i olika färg. Nu vill jag köpa nya gardiner, piffa till med kuddar och annat mysigt.
.
I kartongen till den andra fåtöljen följde det med en liten ödla, tyvärr levde den inte. Alldeles torr och platt var den.
.
.
Katterna höll mig sällskap och hade väligt trevligt med de stora kartongerna som möblerna kom i. Nu ska vi se på film och prova soffan.
.
Jordgloben
Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag velat köpa en jordglob i form av ett barskåp till min käraste. Detta är en ganska dyr tingest så blocket fick bli min vän i ärendet. Ganska ofta dyker det upp annonser om barglober på nämnda webbsida men av någon anledning hör de oftast hemma i övre delen av Sverige. För några dagar sedan dök det dock upp en glob i min närhet. Annonsen var något misstänkt med ett underpris och utan bild på skåpet i fråga. Eftersom det bara handlade om knappa två mil slog jag slag i saken och kontaktade säljaren.
.
Strax innan sju i tisdags tog jag clion och GPS:en med mig ut i det östgötska mörkret. Efter en stund uppmanade GPS:en mig att köra av motorvägen och in på en mindre väg, något jag kände mig skeptiskt till men eftersom jag inte har något geografiskt självförtroende gjorde jag som jag blev ombedd. Jag körde några kilometer på en mörklandsväg och bad till gudarna om att älgarna var på något trevligare ställe. Jag hamnade så småningom vid en kyrka och när GPS:en ville att jag skulle fortsätta vidare på en väg som inte var mycket mer än ett par traktorspår gjorde sig magkänslan gällande igen men även denna gång avfärdades den. Jag körde in på den öde vägen men kom bara några hundra meter innan vägen plötsligt tog slut och övergick i åkermark. Där stod jag, ensam på en väg utan vändningsmöjligheter. Jag fick backa tillbaka. Mina nerver var ganska bräckliga vid det laget ska tilläggas så jag brydde mig inte om uppmaningarna om att genast vända om.
.
Efter ett samtal med säljaren fick jag nya anvisningar och körde tillbaka till motorvägen. Efter att återigen ha kört några kilometer hamnade jag på en knaglig och mycket illa medfaren landsväg. Jag funderade på vad för skumt ställe människan egentligen bodde på men 3,5 kilometer senare kom jag ut i ett alldeles vanligt villaområde. Det hade tagit mig en timme att ta mig dit. Efter alla strapatser köpte jag globen utan att fundera närmare på saken. Jag slet en ganska bra stund med att få in den i bilen och sedan körde jag i den riktning säljaren pekat ut åt mig och var hemma en kvart senare, utan att behöva köra på små skumma vägar.
.
Globen var ganska mycket större än vad jag tänkt så jag insåg ganska snart att jag inte skulle kunna gömma den till det tilltänkta tillfället att ge bort den, så min käraste fick den på kvällen. Han blev glad men ganska förvånad. Han sa att det var den konstigaste present han fått.
.
.
.
.
Globen var i väldigt fint skick och jag var beredd att betala ganska mycket mer än vad jag faktiskt gjorde. Kartan är en kopia från 1500-talet och i övrigt är globen fylld med söta människor och djur. Vi har fyllt den med whisky och konjak.
.
Hädanefter ska jag inte lita blint på GPS:en.
Trafiktankar
Eftersom jag pendlar till och från mitt arbete blir det en del tid sittandes bakom ratten, det är lite av en förutsättning för att pendlandet ska fungera. En försvarlig del av den här tiden ägnas åt morgonpasset och ytterligare en del tillägnas Reine Brynolfsson som behagar läsa Stieg Larssons Män som hatar kvinnor för mig. Någonstans däremellan finns det dessutom en del tid som består av tankar kring trafik och bilkörning. Under dessa djupa stunder då inte ens kvinnovåld eller Hanna Hellquist kan störa mig har jag insett att jag som till vardags är ganska samlad, blir arg och frustrerad i trafiken.
.
Ilskan beror på rädsla har en klok väninna informerat mig om, vilket jag nog kan hålla med om. I stan är jag rädd för att köra på en hetsig cyklist som är övertygad om att han har företräde vid övergångsställen och på landsvägen är jag rädd för att köra på ett djur (alternativt en vägarbetare för de springer också runt en del på mina vägar). Vilket som skrämmer mig mest ska vi nog inte gå in på. När man kör bil i mörkret varje dag inser man vikten av reflexer och lysen, något jag som ouppfostrad student inte hade enorm respekt för. Många fotgängare och cyklister verkar inte inse hur svårt det kan vara att upptäcka en mörklädd figur tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Känslan när den här personen plötsligt befinner sig någon meter på vägen framför en är inte en av de mest angenäma. Förmodligen kommer mina nerver långsamt nötas ut till intet om det här ska fortsätta. Tacka vet jag kloka landsortsbor med sina reflexvästar och ficklampor. Av dem bör vi alla lära.
.
Summan av kardemumman för idag blir att fotgängare och cyklister ska klä sig så att de syns i trafiken. Kanske är det dags för en lagstiftning om reflexväst den mörkare delen av året?
.
.
När livet var lite mer bekymmerlöst och man kunde äta massor med marängsvisch och ha långt hår. Det fanns nog bekymmer då också, om än inte bilrelaterade.
Den däringa bilen ...
Förra veckan blev min bil fyra fina vinterdäck rikare och ett styck handbroms fattigare. Lite otippat kan tyckas men jag är inte helt förvånad, det är lite av en trend vi håller på. Snart har jag bytt så mycket i min bil att den nästan kan kallas ny. Den borde åtminstone uppgraderas från en 00:a till en 08:a. Det får nog bli så.
.
Eftersom de flesta människor har ett genuint intresse för ting som finns inuti bilar, ska jag visa er en bild på min handbroms. Som ni ser är vajern ganska rostigt och det lilla fästet också. Så kunde vi tydligen inte ha det. Kollegan som hjälpte mig med handbromsen tyckte att jag skulle ta med den hem och visa min sambo. Fanns där ett litet antagande om att han skulle kunna mer om handbromsar än vad jag kan? Pliktskyldigt visade jag handbromsen när jag kom hem och fick ett måttligt intresserat "Jaha" till respons.
.
.
Idag har vi tvättat och vinterbonat bilen (installerat rattmuff) vilket tog lite längre tid än vad vi räknat med. När vi dammsugit och torkat ur bilen stod vi i kö till automaten, under tiden fyllde vi på diverse vätskor och sprutade avfettning på fälgarna. När vi försökte skruva loss antennen insåg vi att det inte gick. Jag frågade bilisten framför mig om han visste hur man gjorde men han hade inte heller fått loss sin. Han chansade och åkte in i tvätten med antennen kvar. När han kom ut hade han inte längre någon antenn, han såg ledsen ut och rådde oss att be personalen om hjälp. Sagt och gjort fick vi lämna kön och låna ett verktyg som vi sedan fick loss antennen med. Efter ytterligare köande fick vi äntligen bilen tvättad.
.
Jag tyckte att det var otäckt att sitta inne i bilen medan den borstades och skrubbades, tydligen är man en mes när man tycker så och det fick jag minsann höra. Nu är bilen hur som haver ren och alldeles, alldels blänkande. Att det är den finaste bilen på Haga råder inga tvivel om.
.
.
Jag slipper dessutom förhoppningsvis att frysa sönder mina händer när jag kör till jobbet i vinter. Rattar kan bli otroligt kalla ska ni veta.
Fem år ...
Idag firade jag och min älskade fem år tillsammans, fem fina år som förhoppningsvis blir många fler. När jag kom hem från ett långt möte på banken (vuxenpoäng) så överraskades jag med en jättefin blombukett. Och jag älskar att få blommor. Jag å min sida hade köpt en burk med alla Mikaels favoritgodisar, mycket sötare än så blir vi inte. Jo det blir vi, bakom lyckta dörrar.
.
.
.
Förutom att ge varandra dylika ömhetsbetygelser åt vi chokladmousse samt, dagen till ära, smakade på vårt palsternacksvin som stått och mognat sedan förra hösten. Det var alkoholstark, med en lite julig smak enligt mig. Det var ganska gott men inget man dricker mängder av.
.
.
.
Jag älskar mina hallon i bakgrunden ...
Folkdräkt?
Här är klänningen som jag köpte förra helgen. Jag vet inte om det är en riktig folkdräkt dock. De jag har tittat på har haft långa ärmar samt längre kjol, men vem vet? Den är söt ändå, eller hur?
.
Framtidsvisioner
Såhär blev trädgårdslanden som efter blod (myggbett), svett och tårar (irriterade stön i alla fall) äntligen blev klara. Förhoppningsvis kommer de att digna av grönska om lite mindre än ett år. I det stora landet ska vi plantera grönsaker och i det lilla ska vi ha kryddor. Det lilla bebos redan av förvildad pepparmynta och av gräslök som har anor från säkert 20 år tillbaka i tiden, om inte mer.
.
.
Här får ni en bonusbild på min kompis 0312. Notera grässtrået.
.
.
Jag undrar vad hon tänkte på i den stund då bilden togs, hon ser ganska tillfreds och snäll ut. Förmodligen var hon glad över att få lite sällskap, lite "Välkomna, ta lite gräs" Jag förstår inte hur någon kan vilja äta upp henne.
Bruk och missbruk
Jag har alldeles för mycket garn hemma, eller egentligen har jag kanske bara för lite plats, men det löser inte mitt problem. Jag kan inte skaffa nya nystan. Dessvärre har jag väldigt svårt att helt känslokallt gå förbi fina garner, trots att jag har stickprojekt för flera år framöver. När jag var på Sy och sticka (min lokala garnkälla) sist skulle jag bara köpa en virknål, jag var inte i butiken många minuter men när jag kom ut hade jag inte bara en ny virknål, jag var även två små nystan och ett gäng med mönster rikare. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Sedan dess har jag försökt undvika butiken. Egentligen borde jag sluta bläddra i Drops mönstertidningar också, de gör inte begäret mindre kan jag lova.
.
.
Att jag dessutom är slarvig av mig och tappar bort sådant som jag behöver för att fullfölja mina projekt, som enstaka stickor, mönster, virknålar och så vidare, gör inte saken bättre.
Naturkrock
I måndags åkte vi ner till Borås och efter att ha hälsat på lillasyster och sett en otäck film tillsammans med henne, åkte vi vidare till stugan. Där det var becksvart eftersom ytterlampan inte var tänd och vi såg ingenting. Morgonen efter gick vi ut i trädgården och blev välkomnade av våra nyinflyttade grannar.
.
.
Den söta kvigan stod och slickade på min bil när vi kom ut, när hon såg oss kom hon genast fram och hälsade. Mer social kossa har jag aldrig mött, 0312 hette hon. Kanske hade hon ett annat namn också men det sa hon ingenting om.
.
.
Ganska snart kom det sju kvigor till galoperande och ville ha vår uppmärksamhet.
.
.
När kossorna hade tröttnat på oss (hur roliga kan kor tycka att två människor är?) gick de vidare för att undersöka min bil. Kossor använder sig av orala, slemmiga metoder för att lära känna nya föremål, vilket både jag och bilen fick erfara.
.
.
Jag tyckte inte riktigt om att kossorna gosade med mina backspeglar så jag försökte mota bort dem när jag tyckte att de lärt känna bilen nog. Av någon anledning var kossorna inte berörda av min myndiga stämma och auktoritära uppenbarelse. De gav sig inte helt innan vi åkte därifrån en stund senare.
.
.
Trots kommunikationssvårigheterna var det mysigt att bo granne med kossorna. När vi gick in i stugan igen följde 0312 med så långt hon kunde, sedan stod hon och råmade efter oss en stund. Tyvärr var det lite sämre väder de kommande dagarna och kossorna höll sig undan, de var dock vänliga nog att lämna en kärleksfull hälsning i form av intryckta backspeglar.
.
25 år
Igår fyllde jag 25 år, samma dag som Heliga Birgitta varit död i 638 år. Inte för att det skulle vara när på lika viktigt. Jag blev firad av familjemedlemmar från både när och fjärran, hur fjärran Borås nu kan tänkas vara. Det var dessutom inte bara människor som kom för att fira mig, världens bästa och mysigaste hundar var också där, även om de inte fick vara med på kvällens festligheter.
.
.
Jag fick väldigt många fina saker, som en pastamaskin, nya vassa knivar och en GPS. Mycket passande presenter till en Therés på 25 ärovördiga år. Även samlingen av Hallon från Orrefors kompleterades med en stor skål och en liten ljuslykta. Jag vill genast lägga något i skålen men vet inte vad. Därtill fick jag en ny fond att spara pengar i, mycket mer vuxen än så kan jag inte bli. I veckan blir det ytterligare firande med restaurangbesök och sedan Harry Potter och Dödsrelikerna del II.
.
.
En gedigen samling Hallon minsann.
På väggen eller på bordet?
Förra veckan hade jag och min käraste nöjet att besöka så mycket som sex olika second hand-butiker och loppisar under loppet av två dagar, detta i sällskap med min mor och syster. Bland alla konstigheter man kan hitta på loppis så gjorde jag en hel del fynd. Några av dem var dessa fina tallrikar med Boråsmotiv. Tallrikarna kommer från Gustavsberg och är tänkta att samla damm på någon vardagsrumsvägg. Jag pillade dock bort krokarna och ämnar ha faten till kakor och annat trevligt. Det är väl egentligen det man ska använda tallrikar till, inte hänga dem på väggen.
Sedan tidigare har jag ett kakfat med Östergötland-motiv. Egentligen är det min sambos tallrik men jag har aldrig sett honom använda den.
I stugan ...
I stugan kan man gräva land, vilket för övrigt är väligt slitsamt och tidskrävande. Man kan också hänga hängmatta, läsa böcker, vifta bort flugor och äta mat i trädgården. Om nätterna kan man tända ljus och vägra elektricitet. Det blir ganska mörkt. Har man riktigt tur får man uppleva åskoväder och känslan av att behöva gå ut och kissa när det regnar som om det inte fanns en morgondag.
Från höga hus till blå himmel
Två veckor i Shanghai är till ända, på både gott och ont. Sverige, eller rättare sagt Finland välkomnade oss tillbaka med en klarblå himmel. Vi såg blå himmel i Shanghai också, men den var väldigt ljust blå och kändes mer avlägsen än himlen hemma. Fast jag vet förstås att så inte är fallet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla intryck, bäst vore att spara dem tills jag glömt bort dem för att då plocka fram dem igen. Shanghai är en fascinerande stad och jag kommer att sakna mycket, som tillexempel massagen, den goda, prisvärda maten, nattens alla ljus och alla trevliga ställen vi besökt. Jag kommer inte att sakna tutandet, mopederna eller toaletterna som består av ett hål i marken.
Ganska snart kommer jag nog att sakna taxiresorna, den smidiga tunnelbanan, de öppna och nyfikna kineserna, prutandet och alla skor jag hade kunnat köpa om jag bara kommit på ett sätt att slippa bära hem dem själv.
Mitt hår älskade fukten, särskilt de första tre dagarna då badhuskänslan var total och det regnade nästan hela tiden. Det tyckte mitt hår om.
Stort tack till min sambos syster med fästman som gav oss tak över huvudet och förgyllde vår tillvaro i Kina
