Bakomfoten

När vi var i Borås tidigare i sommar passade vi på att åka till en årlig marknad i Björketorp, en minimal ort mellan Borås och Varberg. På marknaden hittade vi något som åtminstone jag aldrig sett tidigare, nämligen Orkidé-kulor. De såg från början ut som små pärlor men efter någon halvtimme i vatten hade de börjat växa, efter 8 timmar var de klara.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag rensade mina orkidéer från bark och gamla rötter och planterade om dem i de vattenfyllda kulorna. Resultatet blev fint och förhoppningsvis tycker mina blommor om det. Idag har de varit i kulorna i två veckor och jag tycker nog att de ser lite piggare ut, på bilden ser de ganska hängiga ut men det är i alla fall bättre nu. 

 

 

Bina har bkommit en liten bit i honungssamlandet, inte tillräckligt långt för att vi ska kunna slunga något än på ett tag förstås. De små groparna som är mörkare i färgen är fyllda med honung.

 

 

 

 

 

I går kom jag åter till Sverige efter en fantastiskt trevlig vecka i Spanien tillsammans med min mor och syster. Orten vi besökte var över förväntan mysig och resan kunde förmodligen inte ha blivit mer lyckad. Spanjorerna var charmiga och artiga men kunde inte mycket engelska, så att min syster höll uppmärksamheten uppe på spansklektionerna var vi tacksamma för.

 

 

Vår pool som vi hängde vid ganska ofta och som vi hade utsikt över från balkongen. Eftersom alla andra gäster på lägenhetshotellet var ganska lata kunde vi ha poolen för oss själva om morgnarna.

 

 

En av resans höjdpunkter (trots sjösjuke-omständigheter) var ett besök på ön Tabarca. Vattnet runt ön var kristallklart och vi snorklade i flera timmar. Märkligt nog hade vi dessa klippor nästan för oss själva, de andra turisterna hängde vid en större sandstrand som var mer lättillgänglig, men inte lika spännande. Några blåmärken, blöta kläder och en häl märkt av sjöborrar var snorklingen värd.

 

 

 

En annan höjdpunkt var marknaden som knappt aldrig stängde och som hade något nytt roligt att titta på varje gång vi kom förbi. Andra saker jag kommer att sakna är alla kaffe-, drink- och glasspauser, sådana borde man ta fler av i livet.

 

 

 

 

Här är chokladmarängerna som jag gjorde av äggvitorna som blev över från glassmakeriet. Överblivna äggvitor är annars sådant som lätt går till spillo.

 

3 äggvitor

2 dl socker

1 krm ättika

50 g mörk choklad

 

Vispa äggvitorna ganska hårt, tillsätt sockret lite i taget och vispa tills smeten blir vit och blank. Tillsätt ättika.

Smält chokladen och häll över i äggvitesmeten, rör någon enstaka gång.

Grädda i mitten av ugnen i 125°C i ungefär en timme. 

Låt svalna på galler.

 

 

Jag är egentligen i Spanien med mor och syster när det här publiceras, jag tog tillfället i akt och provade tidsinställarfunktionen. Min käraste får stanna hemma i Sverige och tröstäta glass och maränger.

Vi har egentligen redan en glassmaskin men den har börjat haverera, kanske inte så konstigt med tanke på att den köptes någon gång på 90-talet. Ett för övrigt stort åbäke som tar upp ett helt köksskåp. När vi var i Borås och på det förträffliga Ekohallen (numera Eko) gick vi förbi en glassmaskin med ett riktigt bra pris, så den köpte vi. Vi hann knappt komma hem innan det var dags att prova den.

 

Maskinen var förvånansvärt tyst och smidig, ett riktigt bra köp. Liten och nätt var den också.

 

 

 

 

 

Sedan ett tag tillbaka har jag varit sugen på att lära mig nålbinda. Nålbindning är en vikingatida textilteknik som i korthet går ut på att man använder en grov bennål för att göra sammanlänkade knutar. Man kan på detta sätt göra mössar, vantar, sockar och andra småplagg. Man arbetar med en liten bit garn i taget, vilket innebär att man får många skarvar att sammanfoga. Av denna anledning används oftast ullgarn till nålbindning, då detta går att skarva ihop utan knut (Man tovar ihop ändarna). Plaggen blir därmed inte bara slitstarka, utan varma också. Mer om nålbindning hittar ni här.  

 

När vi var på Stallarholmen köpte jag en nål och ett litet instruktionshäfte om nålbindning. När vi kom hem lyckades jag sedan lära mig grunden, med lite hjälp av youtube. Nu har jag precis nålbundit min första mössa. Tanken var att göra en till mig själv, men den blev alldeles för liten, så jag får spara den till någon med mindre huvud. Jag har använt garnet Drops eskimo till mössan.

 

 

 

 

 

Det var ganska enkelt och roligt att nålbinda, min mössa ser nästan ut att bestå av en lång fläta som ringlats ihop. Även om de färdiga plaggen blir väldigt fina och bra, kan tekniken kanske inte jämnföras med stickning, som i mina ögon är mycket mer mångsidigt. Men jag är ju nybörjare på nålbindning så jag ska inte säga för mycket. Det vore hur som haver roligt att behärska den här ålderdomliga tekniken lite mer så jag ska fortsätta öva. 

För ett par dagar sedan hälsade vi på våra bin i Getå och passade då på att ge dem en ny låda. Förhoppningsvis har en del nya bin kläckts sedan sist och då tycker vi det är dags att börja samla honung. Bina arbetade flitigt som vanligt, flög och surrade. Flera hade gulgrönt pollen på benen.

 

 

 

 

 

 

 

 

I den understa lådan bor drottningen tillsammans med sina yngel, i den översta låter vi bina samla honung som vi förhoppningsvis kan slunga om ett par veckor. 

Nu var det ett tag sedan vi kom hem från Stallarholmen och vi har hunnit med en Boråsresa sedan dess, men jag bjuder på lite bilder i efterhand. 

 

 

Vi tog bilen till Mariefreds camping på morgonen, slog upp vårt fina tält och lagade Trangia-lunch, det vill säga soppa. Efter att vi ätit körde vi de knappa två milen in till Stallarholmen. Jag fick ett hysteriskt anfall vid parkeringen (gropiga åkrar är inte de bästa parkeringsplatser) men till slut tog vi oss in till festivalen som precis kommit igång.

 

 

På de flesta marknader med vikinga-, eller medeltidstema säljs äpplen som är doppade i knäck och kanelsocker. Jag köpte ett sådant och var sedan syselsatt en bra stund med att försöka få i mig det, gott var det dock.

 

 

Förutom marknad bjöds vi på vikingatida stridsuppvisning. 

 

 

Och lite senare kom Sigrid Storråda på besök och illustrerade mötet med Norges kung som var hennes tilltänkta gemål. Det blev dock inget giftermål, på grund av religiösa motsättningar.

 

 

Stallarholmens vikingafestival var en liten trevlig tillställning, lagom stor, med skön stämning, knallar enligt temat och med trevliga serveringar. Det är mycket möjligt att vi åker dit igen, men då vill jag nog sy en vikingatida uppsättning kläder. 

 

 

På kvällen åkte vi tillbaka till Mariefred och nutiden. Natten i tältet hade varit perfekt om inte ett litet barn i tältet bredvid bestämt sig för att protestera mot föräldrarnas val av semester. Vi lyckades trots det få lite sömn och dagen efter åkte vi in till Mariefred och gick på Gripsholms slott.

 

 

 

 

 

En tårta utan socker och nästan helt utan kolhydrater. Mörk choklad med smak av apelsin, kokos, grädde och en jäkla massa ägg. Vispgrädde, jordgubbar och citronmeliss på toppen. Svårare än så behöver det inte vara.

 

Fantastiskt god och räcker till många då den är ganska mäktig, alternativt räcker den ganska länge om man är få. Jag minns tyvärr inte vilken bok receptet är hämtat ifrån

 

 

 

Sedan i våras har jag haft som projekt att sy nya medeltidskläder, de förra kom till i all hast inför ett besök på Gotland och medeltidsveckan för tre år sedan. Den här gången hade jag tid (och pengar) att lägga ner mer engagemang på kläderna. Lagom till att jag blev klar med mina kläder blev min sambo också sugen på en ny medeltida garderob, vilket han fick förstås.

 

Mina kläder består av en grön underklänning i linne och en röd överklänning i ylle. Jag har även en mörkgrå struthätta, även den i ylle. Skärpet och väskan köpte jag i medeltidsbutiken Olde Hansa i Estland. Hättan kommer från medeltidsveckan på Gotland.

 

 

 Min sambos kläder består av bruna byxor i linne, en skjortel i blått linne samt en överskjortel i gult ylle. Hans struthätta är i samma tyg som min överklänning. Hättorna har både svans och luva, även om det inte riktigt syns på bilderna.

 

 

På Fredag åker vi till Stallarholmen, visserligen är det en vikingafestival men vi får väl vara lite före vår tid, det händer inte alltför ofta.

 

 

Idag gjorde jag och min andra hälft en utflykt till Kvillingeslätten och Kvillingeförkastningen, en utflykt som jag rekommenderar alla som har vägarna förbi Norrköping och därtill uppskattar natur. Kvillingeförkastningen är ett berg med naturreservat och ett flertal vandringsleder, det finns även tre fornborgar på berget. Första stoppet blev dock Kvillinge kyrka, en mysig liten landsortskyrka omgiven av jordgubbsodlingar och linfält, nu mer i topp på min personliga favoritlista över kyrkorna omkring Norrköping.

 

 

Vi fortsatte sedan till foten av berget där vi parkerade våra cyklar och fortsatte till fots, vi valde att följa Torsklintsleden, en tur på 2,5 kilometer. Ganska snart kom vi till Torsklints fornborg. Borgen var det inte mycket kvar av men utsikten därifrån var hänförande. Vi stannade för lunch, sol och korsords-löseri.

 

 

 

När vi fått nog av solen, som var ganska intensiv uppe på berget, fortsatte vi ned till den betydligt svalare skogen.  Terrängen var ganska varierande med skog, fallna träd, sumpig mark och blåbärssnår, vid några tillfällen fick vi klättra lite också. Även om leden inte var så lång tog den lite mer än en timme att gå, om man inte räknar med vår lunchpaus. En ganska lagom tur, vi kommer förmodligen att komma tillbaka och upptäcka de andra lederna vid senare tillfällen.

 

 

 

Ugnstemperatur: 225ºC

 

125 g smör

1,5 dl socker

2 ägg

4,5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1,5 dl mjölk

150 g vit choklad

Hallon efter tycke

 

Rör rumsvarm smör och socker, tillsätt äggen.

Blanda mjöl och bakpulver och rör ned i äggsmeten, späd med mjölken. Tillsätt hackad vit choklad samt frysta eller färska hallon (om man inte vill ha rosa muffins, då tar man tinade hallon).

 

Grädda mitt i ugnen i 15-20 min. Låt svalna.

 

 

Bakade till min storebror som har en förkärlek för vit choklad. Muffinsarna blev ganska kladdiga, men mycket goda.