Framtidsvisioner
Såhär blev trädgårdslanden som efter blod (myggbett), svett och tårar (irriterade stön i alla fall) äntligen blev klara. Förhoppningsvis kommer de att digna av grönska om lite mindre än ett år. I det stora landet ska vi plantera grönsaker och i det lilla ska vi ha kryddor. Det lilla bebos redan av förvildad pepparmynta och av gräslök som har anor från säkert 20 år tillbaka i tiden, om inte mer.
.
.
Här får ni en bonusbild på min kompis 0312. Notera grässtrået.
.
.
Jag undrar vad hon tänkte på i den stund då bilden togs, hon ser ganska tillfreds och snäll ut. Förmodligen var hon glad över att få lite sällskap, lite "Välkomna, ta lite gräs" Jag förstår inte hur någon kan vilja äta upp henne.
Bruk och missbruk
Jag har alldeles för mycket garn hemma, eller egentligen har jag kanske bara för lite plats, men det löser inte mitt problem. Jag kan inte skaffa nya nystan. Dessvärre har jag väldigt svårt att helt känslokallt gå förbi fina garner, trots att jag har stickprojekt för flera år framöver. När jag var på Sy och sticka (min lokala garnkälla) sist skulle jag bara köpa en virknål, jag var inte i butiken många minuter men när jag kom ut hade jag inte bara en ny virknål, jag var även två små nystan och ett gäng med mönster rikare. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Sedan dess har jag försökt undvika butiken. Egentligen borde jag sluta bläddra i Drops mönstertidningar också, de gör inte begäret mindre kan jag lova.
.
.
Att jag dessutom är slarvig av mig och tappar bort sådant som jag behöver för att fullfölja mina projekt, som enstaka stickor, mönster, virknålar och så vidare, gör inte saken bättre.
Muffins med dumle och choklad
Tidigare i veckan började jag och min sambo arbeta igen, efter en lång och välförtjänt semester. Lärare behöver mycket semester. Efter första arbetsdagen tyckte jag att vi dessutom var värda muffins. Egentligen var det mest min sambo som var värd muffins, jag frestas av alldeles för mycket fikabröd på jobbet. Lärare tycker om att fika, lite för mycket.
.
Varje gång jag funderar på att baka något föreslår min sambo dumlemuffins. Att baka samma sak två gånger är inte min kopp te, men den här gången tänkte jag göra honom till viljes, helt utan baktankar. Eller?
.
Ugnstemperatur: 190°C
225 g vetemjöl
1 msk bakpulver
2-3 msk kakaopulver
1 krm salt
115 g smör
150 g farinsocker
1 ägg
1 dl mjölk
3 msk kaffe
50 g mörk choklad
12 dumlekolor
kryddpeppar
.
Blanda alla torra ingredienser samt hackad choklad i en bunke.
Vispa smör och socker luftigt, tillsätt ägget.
Blanda ner äggsmeten i de torra ingredienserna och rör försiktig samman. Fördela 3/4 delar av smeten i 12 muffinsformar, tryck ner en dumle i varje form och klicka över resterande delen av smeten. Strö eventuellt lite kryddpeppar över muffinsen.
Grädda i mitten av ugnen i ungefär 20 minuter. Låt svalna på galler.
.
Receptet är en blandning av flera olika favoritrecept, med inslag av egna påhitt och en gnutta "man tager vad man haver". Så jag är fräck nog att kalla det för mitt eget.
.
.
Muffinsarna ser inte jätteroliga ut men är väldigt goda, tänk på att det är en halvsmält dumlekola i mitten. I övrigt är de inte så söta och sliskiga som många muffins kan vara.
Hemmagjord ravioli
Sedan jag fick min pastamaskin har jag förutom tagliatelle även gett mig på hemmagjord fylld pasta, något jag förvisso provat tidigare men då med ett resultat som Therés 5 år möjligen hade kunnat vara stolt över. Men det var innan maskinens tid.
.
Fyllningen blev naturligtvis vegetarisk, annat vore befängt. Valet föll ganska snart på spenat och fetaost, tillsammans med lite salt och peppar var det tillräckligt som röra. Jag kavlade långa remsor med pastadeg, klickade på fyllningen, penslade med vattem, lade en annan remsa över och tryckte ihop.
.
.
Jag kan inte påstå att det var jättelätt, några raviolisar fick möta komposten och de som godkändes var inte det mest fulländade jag sett rent estetiskt. Men degen var tunn och jag ganska nöjd ändå, lite skrynklor har ingen dött av.
.
.
Raviolin kokades och bara någon enstaka gick sönder. Till min färdiga pasta serverade jag tomatsås på krossade tomater, lök, vitlök, kryddor och lite ketchup. Det blev hur gott som helst och jag önskar att jag hade en portion här och nu.
.
.
Jag skulle vilja göra grön pasta, färgad med exempelvis spenat, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Jag provade att göra spenatpannkakor en gång men det blev inte bra, de föll sönder. Jag får grunna på det.
Amigurumi
Amigurumi är japanska och betyder ungefär virkat och stoppat djur. Det är tydligen trendigt att pyssla med sådant så för ett tag sedan beslutade jag mig för att ge konsten ett försök, trots att jag egentligen inte är duktig på att virka. Jag kan med möda få ihop lösa maskor och fasta maskor. Jag vet inte vad smygmaskor är och orkade inte undersöka saken så där improviserade jag. Tillsammans med lite ökningar och minskningar var det inte mer avancerat än så att få till en virkad björn.
.
Min mamma skrattade åt min amigurumi men jag tyckte att den blev ganska söt. Benen är något skeva vilket beror på att jag tittade på Lost under monteringen. Det ger amigurumin lite extra karaktär, skevheten alltså. Såhär i efterhand kan jag hålla med mamma om att benen är lite tunna, men jag följde trots allt en beskrivning så det är väl meningen att det ska vara så. Mer eller mindre hela björnen är föresten skapad med Lost som ledmotiv, vilket för övrigt ledde till att jag i natt drömde att jag var med på Lostön. Det var mycket spännande.
.
Naturkrock
I måndags åkte vi ner till Borås och efter att ha hälsat på lillasyster och sett en otäck film tillsammans med henne, åkte vi vidare till stugan. Där det var becksvart eftersom ytterlampan inte var tänd och vi såg ingenting. Morgonen efter gick vi ut i trädgården och blev välkomnade av våra nyinflyttade grannar.
.
.
Den söta kvigan stod och slickade på min bil när vi kom ut, när hon såg oss kom hon genast fram och hälsade. Mer social kossa har jag aldrig mött, 0312 hette hon. Kanske hade hon ett annat namn också men det sa hon ingenting om.
.
.
Ganska snart kom det sju kvigor till galoperande och ville ha vår uppmärksamhet.
.
.
När kossorna hade tröttnat på oss (hur roliga kan kor tycka att två människor är?) gick de vidare för att undersöka min bil. Kossor använder sig av orala, slemmiga metoder för att lära känna nya föremål, vilket både jag och bilen fick erfara.
.
.
Jag tyckte inte riktigt om att kossorna gosade med mina backspeglar så jag försökte mota bort dem när jag tyckte att de lärt känna bilen nog. Av någon anledning var kossorna inte berörda av min myndiga stämma och auktoritära uppenbarelse. De gav sig inte helt innan vi åkte därifrån en stund senare.
.
.
Trots kommunikationssvårigheterna var det mysigt att bo granne med kossorna. När vi gick in i stugan igen följde 0312 med så långt hon kunde, sedan stod hon och råmade efter oss en stund. Tyvärr var det lite sämre väder de kommande dagarna och kossorna höll sig undan, de var dock vänliga nog att lämna en kärleksfull hälsning i form av intryckta backspeglar.
.
Vinbärsvin med bottensatsjäst
Tidigare i sommar var vi och hälsade på min farfar. Av honom fick vi dels en flaska med bottensats från förra årets jäsning, dels ett par kilo röda vinbär. Bottensats kan man använda istället för att tillsätta jäst när man gör vin. Det är ungefär som en surdeg fast till vin istället för till bröd.
.
Bottensatsen lade jag i en glasburk tillsammans med lite ljummet vatten, mosade bär och russin. Efter ungefär en vecka kröp små luftbubblor längs med sidorna på burken, vilket vi hoppades tydde på att jäsningen kommit igång.
.
Efter denna upptäckt mosade vi de röda bären vi fått tillsammans med en del svarta vinbär som vi hade sedan tidigare. Vi hällde på vatten och den egengjorda jästen och lät detta stå i en hink i ungefär tre dagar. Därefter silade vi hinkens innehåll, tillsatte sockerlag och hällde upp alltsammans på vår femlitersflaska.
.
.
Nu står flaskan i vardagsrummet och bubblar, så lite aktivitet måste det ju ha funnits i farfars bottensats. Det ska bli spännande att se hur det blir i slutändan, men det dröjer ett tag förstås.
.
Det blev en del vinbär över från vinberedningen, både svarta och röda. Dessa kokade jag sylt på, vilket också blev väldigt gott.
.
