Veganvänliga bullar
Det är helt otroligt att jag har haft bloggen så länge och ännu inte skrivit om kanelbullar, så mycket kanelbullar som jag har bakat i mina dagar. Bortsett från att jag bakade för precis en vecka sedan så var det i och för sig ganska länge sedan jag bakade kanelbullar, det har inte blivit sedan förra sommaren, då jag i och för sig bakade en väldans massa kanelbullar på jobbet. Jag kan inte ha en massa kanelbullar i frysen, det går inte för sig.
.
Något av det bästa jag visste att göra när jag var liten var att baka kanelbullar tillsammans med min mamma. Med den gedigna assistenten hon hade blev det stora degar, vilket var tur med tanke på alla de som ville äta av bullarna. Jag försökte alltid få lika stora och fina bullar som mamma, vilket jag till min förtvivlan aldrig lyckades med, och jag kunde aldrig förstå varför. Idag försöker jag baka små söta kanelbullar men de har en tendens att bli jättestora. Kanske kan det vara för att jag fortfarande kopierar min mamma vad gäller bullbak.
.
Kanelbullarna här nedan är veganvänliga och bakades med anledning av min systers besök. Degen blir lite annorlunda om man jämnför med en deg gjord på mjölk, den blir lite lösare och svårare att hantera. Eftersom man inte penslar bullarna med ägg ser de dessutom lite torrare och lite tråkigare ut. Det finns säkert något veganvänligt man kan pensla med för att få upp glansen. Någon vegan kan kanske svara på det?
.
Ugnstemperatur: 250°C
150 g mjölkfritt margarin
5 dl sojamjölk
50 g röd jäst
½ tsk salt
1½ dl socker
2 tsk kardemumma
1,3 liter vetemjöl
.
Fyllning:
75 g mjölkfritt margarin
massor med kanel
1 dl socker
.
Smält margarinet, häll på mjölken och värm till fingervärme.
Smula jästen i en bunke eller i assistenten om u använder en sådan. Häll över degspadet och rör om tills jästen löser sig. Tillsätt salt, socker, kardemumma och tillräckligt mycket mjöl för att degen ska lossna från bunkens kanter.
Låt degen jäsa övertäck i ungefär en timmem, rör under tiden ihop fyllningen. Den late brer margarin och strör över kanel och socker direkt på den utkavlade degen, så gör inte jag.
Dela degen i två delar. Kavla ut till en rektangel och bred hälften av fyllningen över degen. Rulla ihop och skär i lagom stora bitar. Placera på plåtar med bakplåtspapper.
Låt bullarna jäsa i 20-30 min, pensla dem sedan med sojamjölk, strö över pärlsocker och grädda i mitten av ugnen i 5-10 minuter.
Låt svalna på galler.
.
.
Kanelbullar är i sanning något av det godaste som kan bakas och ätas. De går aldrig ur tiden.
Kaffetåren den bästa är!
Kaffe är väldigt gott. Hade det inte varit så att jag får ont i magen av mer än två koppar om dagen, ibland mindre än då, så hade jag förmodligen druckit kaffe hela dagen lång. Istället får jag välja mina stunder och njuta av de koppar jag kan.
.
Kaffe på morgonen är särskilt gott men ibland hoppar jag över den koppen för att jag misstänker att det kan bli kaffe senare på dagen i något trevligt sällskap. Det fanns en tid då vi satt på Tant Grön i Borås och smög åt oss påtår efter påtår, tills allas magar var i upplösningstillstånd.
.
.
I Frankrike trodde jag att jag skulle få dricka kaffe utöver det vanliga, så blev det inte. Fransmännen verkade föredra enbart espresso och vi som inte dricker det fick nöja oss med något som påminde om kaffet man får från maskinerna som envisas med att misspryda alltför många lärarrum.
.
I Kina dracks det inte mycket kaffe alls, vilket inte var helt underligt med tanke på värmen. Jag var inte alls särskilt sugen på kaffe när graderna steg över de 30. I de fall jag faktiskt köpte kaffe gick det sådär. På Mc Donalds trodde de att jag ville ha ett glas med mjölk till mitt kaffe, efter många om och men förstod de att jag ville ha mjölken i kaffet. Märkligt.
.
.
Det bästa kaffet jag fick i Kina drack jag nästan en halv kilometer upp i luften, med Shanghai som utsikt. Den latten njöt jag särskilt mycket av.
.
Det alldra bästa kaffet får man nog ändå hemma, i någon av de många kaffeserviserna, i trevligt umgänge och i välkända omgivningar.
Färsk pasta för nybörjare
Jag älskar pasta och har velat ha en pastamaskin ganska länge men det har aldrig blivit av, tills jag fick en av mina syskon när jag fyllde år. Jag provade en gång att göra färsk pasta utan maskin, resultatet blev inte särskilt vackert och det såg ut som om en femåring varit framme i köket. Nu ska det förhoppningsvis bli lite bättre.
.
.
Den första lärdommen blev att det tar tid att göra pasta och man ska helst inte vara stressad. Att ha vattnet kokande bredvid sig och sojakorvarna fräsande, var således inte den bästa av situationer. Det ska jag minnas till nästa gång.
.
.
Det var dessutom ganska svårt att manövrera maskinen själv, vilket förmodligen underlättar om man spänner fast den i bordet, något som jag i min ovisshet tänkte var ganska onödigt. Jag lyckades dock med lite mixtrande ganska bra med att kavla degen.
.
.
När jag hade kavlat ut degplutten till en meterlång tunn remsa gjorde jag tagliatelle av den. Jag hade kunnat kavla degen ännu tunnare men den var redan på näst tunnaste läget ganska svårhanterlig, så det får bli när jag har vanan inne.
.
.
Efter mycket förarbete kokade pastan på ett fåtal minuter och därefter kunde vi njuta av hemlagad pasta. Jag hade trott att pastan skulle bli klumpigare min första gång med maskinen men den blev faktiskt över förväntan bra, det var bara några strån som blev ihopklibbade. Färsk pasta är något av det godaste som finns så nu när jag har min maskin lär det bli mycket av den varan i sommar. Det var dessutom väldigt roligt och kändes ungefär som när jag var barn och lekte med trolldeg, men den skillnaden att jag kunde äta upp resultatet utan att bli sjuk. Nästa gång blir det vegetarisk ravioli.
.
Jag gjorde pastadegen på 250 g vetemjöl och 3 ägg, vilket gav ungefär 4 portioner pasta. Äggen kan bytas ut mot vatten så när min syster kommer och hälsar på mig nästa gång ska hon få färsk pasta.
.
Min sambo kallar mig för en avancerad pastaätare, själv hällde han ketchup över mina fina tagliatelle innan han ens smakat på dem naturella.
Vi tar död på varandra
Jag tycker om att sprunga runt, vid, på (jag vet inte vad man säger) åbackarna i Norrköping. Tyvärr är jag inte ensam om att tycka om kombinationen av vatten och växtlighet. Små flygande djur visar sitt missnöje över min närvaro genom att med livet som insats flyga in i mina ögon. Det gör mig mycket arg och frustrerad.
.
Jag sprang alldeles för långt, alldeles för länge och det var alldeles för längesedan jag sprang långt och länge. Jag har inte hunnit med mycket träning alls under semestern. Nu kommer jag att vara trött resten av dagen. Kanske skulle det hjälpa med lite popcorn, kanske.
Vegansk cheesecake
När min familj kom och besökte mig på min födelsedag bjöd jag på plockmat, vilket fungerade bra med tanke på alla underliga dieter och livshållningar som finns i min familj. Till efterrätt bjöd jag på två olika typer av cheesecake, en med choklad och hallon och en klassisk men veganvänlig som jag skriver om nedan.
.
Ugnstemperatur: 250°C och 175°C
.
Botten:
250 g digestivkex
1 dl farinsocker
75 g mjölkfritt margarin
.
Fyllning:
1,5 paket sojafärskost
1 dl socker
1 dl sojamjölk
1 msk ljus sirap
1 msk potatismjöl
2 tsk vaniljsocker
.
Garnering:
Björnbär
Krossa digestivkexen och rör samman med rumsvarmt margarin och farinsocker. Tryck ut smeten i en form med avtagbar kant, gärna klädd med bakplåtspapper (vilket är ganska pilligt och frustrerande).
Grädda bottnen i ugnen i 250°C i fem minuter.
Rör samman alla ingredienser till fyllningen och häll i det förgräddade skalet. Baka kakan i nedre delen av ugnen i ungefär 25-30 minuter i 175°C.
Låt svalna och förvara i kylen fram tills servering då garneringen läggs på.
.
Kakan smakar ungeför som vanlig cheesecake, fast med en liten eftersmak av soja. God var den.
.
.
25 år
Igår fyllde jag 25 år, samma dag som Heliga Birgitta varit död i 638 år. Inte för att det skulle vara när på lika viktigt. Jag blev firad av familjemedlemmar från både när och fjärran, hur fjärran Borås nu kan tänkas vara. Det var dessutom inte bara människor som kom för att fira mig, världens bästa och mysigaste hundar var också där, även om de inte fick vara med på kvällens festligheter.
.
.
Jag fick väldigt många fina saker, som en pastamaskin, nya vassa knivar och en GPS. Mycket passande presenter till en Therés på 25 ärovördiga år. Även samlingen av Hallon från Orrefors kompleterades med en stor skål och en liten ljuslykta. Jag vill genast lägga något i skålen men vet inte vad. Därtill fick jag en ny fond att spara pengar i, mycket mer vuxen än så kan jag inte bli. I veckan blir det ytterligare firande med restaurangbesök och sedan Harry Potter och Dödsrelikerna del II.
.
.
En gedigen samling Hallon minsann.
Motstånd
I min ensamhet försökte jag vara kreativ och påbörja en klänning som jag planerat att sy under semestern. Att arbeta ostört i detta hem är dock inte lätt, ligger inte katterna på min saker kryper de under dem. De är överallt, springer runt med nålar i munnen och river sönder mitt mönsterpapper. Jag börjar tro att de medvetet provocerar mig för att få mig att gå ifrån mina sysslor och börja kasta leksaker till dem istället. Men det kan jag ju inte göra hela dagen. I skrivande stund jamar Vera som om hon vore världens olyckligaste och jag antar att det får bli lite kastande av favorittråden innan jag kan fortsätta med mitt.
.
.
Vem kan motstå ett prassligt papper som ligger på sängen?
Ljusa frallor med få ingredienser
Igår bakade jag ljusa frallor med väldigt få ingredienser. Jag använde bara mjöl, vatten, jäst och salt. Mer behövs egentligen inte och brödet blir över förväntan gott trots det skrala innehållet. Man behöver inte alltid fumla med olika mjölsorter och märkliga kryddor, bearbetning och jästid kan också ge resultat.
Ugnstemperatur: 250°C
12 frallor
.
25 g jäst
5 dl vatten (kallt)
2 tsk salt
1,3 l vetemjöl
.
Blanda ut jästen i det kalla vattnet, tillsätt salt och mjöl. Bearbeta minst 5 minuter i maskin eller 10 minuter för hand. Låt degen jäsa i 4 timmar.
Tag upp degen och forma runda bollar, låt jäsa till dubbel storlek, minst 30 min.
Baka i mitten av ugnen i 10-12 minuter.
Låt svalna på galler utan bakduk.
Som sagt, ett gott bröd med väldigt få ingredienser, enklare blir det inte.
.
.
Ett litet minne som etsat sig fast från högstadietidens hemkunskap säger mig att detta är fina glutentrådar. Vilka
underliga saker att minnas.
.
På väggen eller på bordet?
Förra veckan hade jag och min käraste nöjet att besöka så mycket som sex olika second hand-butiker och loppisar under loppet av två dagar, detta i sällskap med min mor och syster. Bland alla konstigheter man kan hitta på loppis så gjorde jag en hel del fynd. Några av dem var dessa fina tallrikar med Boråsmotiv. Tallrikarna kommer från Gustavsberg och är tänkta att samla damm på någon vardagsrumsvägg. Jag pillade dock bort krokarna och ämnar ha faten till kakor och annat trevligt. Det är väl egentligen det man ska använda tallrikar till, inte hänga dem på väggen.
Sedan tidigare har jag ett kakfat med Östergötland-motiv. Egentligen är det min sambos tallrik men jag har aldrig sett honom använda den.
I stugan ...
I stugan kan man gräva land, vilket för övrigt är väligt slitsamt och tidskrävande. Man kan också hänga hängmatta, läsa böcker, vifta bort flugor och äta mat i trädgården. Om nätterna kan man tända ljus och vägra elektricitet. Det blir ganska mörkt. Har man riktigt tur får man uppleva åskoväder och känslan av att behöva gå ut och kissa när det regnar som om det inte fanns en morgondag.
Dramatik på Boda
Katterna har bott hos min syster Lovisa www.needthatcadillac.blogg.se medan jag och min fästman var i Kina, även nu då vi bor i mors sommarstuga strax utanför Borås, har katterna fått njuta av min syster och hennes lillstora Sylvias sällskap. Igår när vi var på besök hände det som jag alltid är rädd för ska hända.
Jag skulle hämta nål och tråd i min systers sovrum och när jag gick in såg jag Vera sitta på fönsterbrädet, på fel sida om rutan. Jag hann inte mer än att dra efter andan innan hon kom in från fönstret som inte var öppet med många centimeter. De nästföljande minuterna letade vi febrilt efter Viola. När vi insåg att hon inte var i lägenheten skyndade vi ut på gården. En pojke berättade för min syster att han sett katten hoppa från fönstret på andra våningen för att sedan försvinna in i några buskar på gården. Jag och Lovisa gick och lockade på henne och efter en stund svarade hon med ynkliga jamanden och tassade fram från sitt gömställe under en bil.
Dramatiken slutade utan några olyckor som tur var men jag mår fortfarande lite dåligt när jag tänker på vad som
skulle kunna ha hänt.
Notera att jag och mina ögonstenar har gemensamma intressen.
Från höga hus till blå himmel
Två veckor i Shanghai är till ända, på både gott och ont. Sverige, eller rättare sagt Finland välkomnade oss tillbaka med en klarblå himmel. Vi såg blå himmel i Shanghai också, men den var väldigt ljust blå och kändes mer avlägsen än himlen hemma. Fast jag vet förstås att så inte är fallet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla intryck, bäst vore att spara dem tills jag glömt bort dem för att då plocka fram dem igen. Shanghai är en fascinerande stad och jag kommer att sakna mycket, som tillexempel massagen, den goda, prisvärda maten, nattens alla ljus och alla trevliga ställen vi besökt. Jag kommer inte att sakna tutandet, mopederna eller toaletterna som består av ett hål i marken.
Ganska snart kommer jag nog att sakna taxiresorna, den smidiga tunnelbanan, de öppna och nyfikna kineserna, prutandet och alla skor jag hade kunnat köpa om jag bara kommit på ett sätt att slippa bära hem dem själv.
Mitt hår älskade fukten, särskilt de första tre dagarna då badhuskänslan var total och det regnade nästan hela tiden. Det tyckte mitt hår om.
Stort tack till min sambos syster med fästman som gav oss tak över huvudet och förgyllde vår tillvaro i Kina
