Katthjälp
Idag påbörjade jag överklänningen till min medeltidsutstyrsel. Katterna ville väldigt gärna vara med och undersöka tyget. Brer man ut något på golvet så får man räkna med att få sällskap. Nirvana tyckte det var roligt att rusa över och kloa på tyget. Nirvana vet nog att de mysigaste tygerna att kloa i, är de dyra och ömtåliga. Vera nöjde sig med att ligga på tyget och betrakta mig medan jag nålade fast delarna, förmodligen var hon lite småsugen på att tjuva knappnålar.
.
.
.
Det är ju tur att man kan roa katterna ibland. Alldeles nyligen gick Vera runt och jamade olyckligt, bärandes på sin favoritleksak: påsflärpen. Vad hon vill säga med det är ju ganska uppenbart.
Vera och Viola 3 år
Idag fyller mina sötnosar tre år. Bemärkelsedagen firades med tvångskamning, kloklippning och tonfisk som plåster på såren.
.
.
.
Vera, som för en gångs skull lyckas med bedriften att inte se förvånad eller dum ut på bild. Riktigt ståtlig på sin födelsedag.
.
.
.
Viola, som i vanlig ordning inte vill fastna på bild och håller hon sig framme för en gångs skull så är hon svårfotograferad. Viola behöver egentligen en vit soffa.
.
.
Gammelmoster Nirvana som ägnar dagarna åt att fånga solglimtar. Hon tyckte inte alls om att bli kammad men så går det om man ägnar nätterna åt att kräkas på mattes syprojekt.
Lata dagar
Katterna helgar ledigheten på det mest intensiva sätt, de vet hur man gör. I morgon börjar vardagen igen, det blir ganska skönt ändå.
.
Lördagsfrukost
Bästa lördagsfrukosten består av kaffe, juice, finncrisp med ägg samt turkisk yoghurt med kokos. Har man dessutom en Allt om mat att läsa till kompletterar det ytterligare. Nu ser visserligen de flesta av mina frukostar ut såhär, men jag lyxade till den med lite tända ljus idag.
.
.
Katterna åt också frukost förstås men deras ser inte aptitlig nog att hamna på bild. När katterna har ätit måste de vila. Särskilt Nirvana som i vanlig ordning har ägnat den tidiga morgonen med att ömsom rusa genom hela lägenheten och ömsom spinna och mjölktrampa på sina stackars utarbetade människor.
.
.
.
Nirvana har aldrig hört eller läst det där om att katter inte tycker om att ha ögonkontakt. Till och med kameran tittar hon in i.
Mina pälsbollar
Idag har jag träffat fyra fluffiga Maine Coon, oemotståndligt fina och mysiga allihop. Dessutom hade de en imponerande samling klösträd i avancerade anordningar. Efter kvällen blev jag lite sugen på en liten (läs stor) fluffboll men jag har ju tre fantastiskt fina katter redan.
.
.
Viola 2 år gammal. Ett av de få vettiga korten på Viola, ser ni hur pussig hennes mun är? Ni anar inte hur svårt det är att fotografera en svart katt. Särskilt när hon inte direkt hjälper till själv.
.
.
Vera 2 år. Ett av hennes favoritställen är att ligga på tröskeln, lite halvt om halvt. Lägg märke till vårt moderna shabby chic-golv.
.
.
Nirvana 9 år, förmodligen världens mysigaste katt. Ligger väl förmodligen och väntar på att få mat.
Klätterträdet
Jag har precis plockat undan julen och är jättetrött, så trött att jag måste äta lite glass. Min käre sambo är passande nog lite hängig så jag fick göra det mesta själv. Vill minnas att det var samma sak när vi skulle plocka fram julen ... hm.
.
Igår kväll satte vi ihop det nya klösträdet och det inspekterades snarast av Vera och Viola. Viola som tycker om små mörka utrymmen valde lådan medan Vera stationerade sig högst upp, där stannade hon nästan hela kvällen och natten. Nirvana som har klöst sönder det förra trädet var konstigt nog inte så intresserad.
.
.
Helt plötsligt blev dessutom det gamla klösträdet intressant igen.
.
Julkatter
Mina tre sötnosar tillbringade julen i mors stuga. Tre katter på knappa 30 kvadrat men det gick bra. Inget ramlade i golvet, tapeterna var fortfarande hela när vi for och förutom att Nirvana passade på att undersöka utomhusomgivningarna i den begynnande stormen, hände inga missöden. Nirvanas otillåtna upptäcktsfärd var dock missöde nog för hela 2012, vilket jag har förklarat för henne också.
.
.
Bilden hade varit aningen mer stämmningsfull om katterna spanat ut över ett snötäck landskap men grönsa gräsmattor fick visst duga.
.
Uttråkad Vera
Eftersom alla redan vet att jag är en galen kattdam kan jag lägga upp bilder på mina sötnosar utan att någon höjer på ögonbrynen. Eller? Bildserien återger en trött eftermiddag under 2010. Jag är kanske något partisk men jag måste nog säga att Vera är en riktigt uttrycksfull katt.
.
.
.
.
.
Det sista kortet är så roligt att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Jag skrattar varje gång jag ser det. För er som undrar vad hon gör kan jag berätta att hon sträcker sig mot kameran men avbryts av en gäspning.
Finaste ...
Mina små odjur och sötnosar, Vera och Viola, har blivit stora nu. Särskilt gynnaren Vera har lagt sig till med lite pondus runt hakan och kinderna. Nirvana har snarare blivit mindre sedan hon blev av med sin utekatt-vinterpäls med tillhörande tovor. Viola vill inte låta sig fotograferas men är söt ändå. Tänk att världens finaste katter bor hos mig.
.
.
.
.
Såhär ser det förövrigt ut var och varannan dag hemma hos mig. Väldigt gulligt men ibland blir jag nog lite svartsjuk. Jag förstår inte hur hon gör för att få sådär mycket gos.
.
Motstånd
I min ensamhet försökte jag vara kreativ och påbörja en klänning som jag planerat att sy under semestern. Att arbeta ostört i detta hem är dock inte lätt, ligger inte katterna på min saker kryper de under dem. De är överallt, springer runt med nålar i munnen och river sönder mitt mönsterpapper. Jag börjar tro att de medvetet provocerar mig för att få mig att gå ifrån mina sysslor och börja kasta leksaker till dem istället. Men det kan jag ju inte göra hela dagen. I skrivande stund jamar Vera som om hon vore världens olyckligaste och jag antar att det får bli lite kastande av favorittråden innan jag kan fortsätta med mitt.
.
.
Vem kan motstå ett prassligt papper som ligger på sängen?
Dramatik på Boda
Katterna har bott hos min syster Lovisa www.needthatcadillac.blogg.se medan jag och min fästman var i Kina, även nu då vi bor i mors sommarstuga strax utanför Borås, har katterna fått njuta av min syster och hennes lillstora Sylvias sällskap. Igår när vi var på besök hände det som jag alltid är rädd för ska hända.
Jag skulle hämta nål och tråd i min systers sovrum och när jag gick in såg jag Vera sitta på fönsterbrädet, på fel sida om rutan. Jag hann inte mer än att dra efter andan innan hon kom in från fönstret som inte var öppet med många centimeter. De nästföljande minuterna letade vi febrilt efter Viola. När vi insåg att hon inte var i lägenheten skyndade vi ut på gården. En pojke berättade för min syster att han sett katten hoppa från fönstret på andra våningen för att sedan försvinna in i några buskar på gården. Jag och Lovisa gick och lockade på henne och efter en stund svarade hon med ynkliga jamanden och tassade fram från sitt gömställe under en bil.
Dramatiken slutade utan några olyckor som tur var men jag mår fortfarande lite dåligt när jag tänker på vad som
skulle kunna ha hänt.
Notera att jag och mina ögonstenar har gemensamma intressen.
Balkongmys
Katterna älskar sin balkong, de kan sitta därute och nosa i minst en timme åt gången. Så stilla är de aldrig annars. För en gångs skull kan man passa på att ta lite kort på dem, men att få dem att titta in i kameran är ju naturligtvis inte helt lätt. Jag skulle haft endresserad fluga, det hade nog gjort susen.
Trollkatten Nirvana som har en förmåga att alltid se mystisk (alternativt drogpåverkad?) ut.
Viola, självutnänd härskare och diktator över balkongen. Inget "Alla ska med" i hennes regim
Och så kattfågeln Vera som är nöjd bara hon får kuttra efter en fluga eller två. Hur kan flugorna inte stanna hos henne? Inte skulle väl den här oskyldiga katten tänka blodiga flugmördartankar?
Galen kattkvinna ... som dessutom är ganska blek, läpparna är ju nästa vita.
Påkörd ...
Igår när var på väg till jobbet körde vi förbi en påkörd katt, den låg vid sidan om vägen så förmodligen hade den som kört på katten lagt den där. Det var en katt som vi för bara några dagar sedan såg gå omkring i området, väldigt sorgligt. Jag tänkte på katten och dess ägare under dagen, när vi körde förbi samma stäle på hemvägen var katten borta så förhoppningsvis har ägaren fått veta vad som hänt med katten.
Jag är väldigt glad åt att mina katter får lov att vara inne.
Alla som har lyckan att ha en katt i hemmet borde gå in på www.kattstatus.se och läsa lite.
Jag är väldigt glad åt att mina katter får lov att vara inne.
Alla som har lyckan att ha en katt i hemmet borde gå in på www.kattstatus.se och läsa lite.
Kattbalkongen
Igår fick jag och gubben hem nätet som vi beställde för ett tag sedan och vi satte genast igång med att montera upp det, dessförinnan hann vi med två turer till Bauhaus eftersom vi i vår iver inte mätte ordentligt och därför köpte fel buntband. Monterandet gick bra till slut och det hela var lättare än vi trodde. Ganska diskret blev det också, så diskret ett nät runt en balkong nu kan bli.
Runt balkongen sitter en träram som min pappa byggt och som vi spännde upp nätet på. Nätet är av typen rådjursnät och är helt i plast och för att fästa nätet använde vi som sagt buntband, ganska många sådana. Vi beställde nätet från www.villaprodukter.se.
Vera och Viola var förstås mycket nyfikna på bygget, redan igår kväll fick de gå ut en stund men det var lite kallt så den stora utforskningen fick bli först idag. Mycket nosande och stirrande blev det.
Vi ska försöka ordna lite bättre utkiksplatser, samt kanske kattsäkra lite mer.
Viola långhals.
Den gamla utekatten Nirvana visade inget större intresse för den nya utemöjligheten. Vi bar ute henne en sväng men hon återvände ganska snabbt till den varma lägenheten. Vera och Viola verkar däremot mycket nöjda och vi andra i hushållet kan ha lite öppet utan att vara rädda för att en katt smiter ut och försvinner.
Runt balkongen sitter en träram som min pappa byggt och som vi spännde upp nätet på. Nätet är av typen rådjursnät och är helt i plast och för att fästa nätet använde vi som sagt buntband, ganska många sådana. Vi beställde nätet från www.villaprodukter.se.
Vera och Viola var förstås mycket nyfikna på bygget, redan igår kväll fick de gå ut en stund men det var lite kallt så den stora utforskningen fick bli först idag. Mycket nosande och stirrande blev det.
Vi ska försöka ordna lite bättre utkiksplatser, samt kanske kattsäkra lite mer.
Viola långhals.
Den gamla utekatten Nirvana visade inget större intresse för den nya utemöjligheten. Vi bar ute henne en sväng men hon återvände ganska snabbt till den varma lägenheten. Vera och Viola verkar däremot mycket nöjda och vi andra i hushållet kan ha lite öppet utan att vara rädda för att en katt smiter ut och försvinner.
Vera och Viola två år
För två år sedan var mina katter Vera och Viola inte mycket för världen. I fredags fyllde de år, vilket inte firades nämnvärt då katter inte bryr sig om födelsedagar. Några foton fick det bli. Jag har dessutom köpt nät till balkongen så förhoppningsvis kan de snart få gå ut på balkongen, det vore väl den bästa presenten.
Vera njuter i solen ...
... och Vera jamar i köksfönstret. 
Viola ligger på sin favoritplats och håller koll på alla andra i lägenheten ...
... och Viola sitter i sovrumsfönstret. Vet ni förresten hur svårt det är att ta fina kort på en svart katt?
Katterna har inte ändrat sig särskilt mycket sedan sin förra födelsedag, de busar, välter ner saker, jamar, spinner och försöker gräva ner kattmat som förut. Vera har förstås blivit lite tjockare sedan sist.
Oemotståndlig!
Får man ens lov att vara såhär söt?
Nirvana!
Min lilla Nirvana har fått flytta hem till oss. Hon är tio år gammal och ägnar större delen av dygnet med att sova, de vakna minuterna ägnar hon åt att bli klappad, titta ut genom fönstret eller smyga runt i lägenheten. Tyvärr tillbringar hon en stor del av tiden under sängen men förhoppningsvis blir hon snart trygg nog att välja sina sovplatser där man åtminstone ser henne.
Vera verkar inte ha så mycket emot det nya sällskapet och de kommer säkert att bli vänner, om bara Vera slutar äta upp Nirvanas mat.
Viola är mer skeptisk och föredrar om Nirvana stannar i sovrummet, helst under sängen. Förhoppningsvis kan Viola lära sig att åtminstone tolerera Nirvana.
Stora katter
Idag fyller Vera och Viola 1 år. Dagen till ära fick de räkor och lax, men märkliga som de är föredrog de sin vanliga kattmat.
Ute i snön
De senaste dagarna har det snöat ganska mycket här i Linköping, det ger lite julkänsla mitt i all stress med uppsatsen och saker som måste hinnas med innan julafton. Så fort det har börjat snöa har katterna stått i fönstrena och försökt fånga flingorna. Idag tog jag med katterna ut i trädgården, dock var snön inte lika rolig utomhus som bakom fönsterrutan, men lite spännande var det kanske.
Det var ganska kallt ute och katterna frös så de skakade emellanåt, så jag tror inte att de var ledsna när vi gick in efter en stund. De hann i alla fall med att titta på några fåglar, känna på den kalla snön och bli rädda för sina egna fotspår.
Små blir stora
Katterna Vera och Viola som fortfarande bor hos mig och kommer göra så även i fortsättningen, är inte så små längre. De behöver inte längre hjälp för att ta sig upp på fönsterblecket och även om de vet att de inte får hoppar de utan problem upp på diskbänken ibland, de tror att om de hukar sig i diskhon så syns de inte. Förutom att hoppa upp på otillåtna platser tycker de om att tjuva saker från mitt och min sambos skrivbord, vi kan inte ha några pennor, suddigum, läppbalsam eller annat småplock liggande. Hur en penna kan vara så rolig förstår jag inte.
För ett par dagar sedan var vi hos veterinären för första gången och katterna fick sin första spruta. Vera var ganska gapig på vägen dit och tyckte inte alls om att sitta i transportburen, hon tyckte inte om veterinären heller men hon fick sin spruta och snabbt gick det. Viola var lugnare och tyckte inte illa om vare sig buren eller veterinären. Om en månad blir det ytterligare en spruta och någon gång efter det är det dags för kastrering och tatuering i öronen. Det senare kan tyckas onödigt eftersom de är innekatter men om olyckan skulle vara framme och de smiter ut någon gång i framtiden kan det vara bra med en tatuering. Inte för att de skulle komma särskilt långt, de små fegisarna. Nåväl, tydligen är jag en Crazy Cat Lady som bloggar om mina katter, så det är bäst att jag slutar nu.
