Bakomfoten

Katterna Vera och Viola som fortfarande bor hos mig och kommer göra så även i fortsättningen, är inte så små längre. De behöver inte längre hjälp för att ta sig upp på fönsterblecket och även om de vet att de inte får hoppar de utan problem upp på diskbänken ibland, de tror att om de hukar sig i diskhon så syns de inte. Förutom att hoppa upp på otillåtna platser tycker de om att tjuva saker från mitt och min sambos skrivbord, vi kan inte ha några pennor, suddigum, läppbalsam eller annat småplock liggande. Hur en penna kan vara så rolig förstår jag inte.

Det här kan vara världens godaste marmelad, eller åtminstone den godaste som jag har kokat själv. Den består av rabarber, citron, apelsin, citronmelis och ingefära, och naturligtvis en massa socker men det behöver man ju inte låtsas om. 

1 kg rabarber
1 st citron
1 st apelsin
Ungefär 1 kg syltsocker
2 cm riven ingefära
riklig mängd citronmelis

Skölj och dela rabarberna i centimeterstora bitar om det inte redan är gjort, jag hade färdigskuren rabarber förvarad i frysen så det var bara att plocka fram.
Skölj cintronen och apelsin, riv skalet och pressa ur saften. Blanda rabarberbitarna med saften och skalet av frukterna, citronmelisen samt hälften av sockret, täck över och låt stå i kylen över natten.
Häll över rabarberblandningen i en gryta och låt koka i ungefär tjugo minuter, häll därefter i resten av sockret och låt koka i ytterligare tjugo minuter.
Tillsätt ingefäran mot slutet av koktiden och låt därefter marmeladen svalna innan du fördelar den i väl rengjorda burkar.

Det här är ett enkelt och snabbakat bröd gjort på filmjölk och bakpulver. Det är smidigt eftersom det inte behöver jäsa och är därför klart på ungefär en timme, godast är det nybakat. Jag hade inte vanlig filmjölk hemma men att använda filmjölk med jordgubbssmak gick bra det också.

Ugnstemperatur: 175°C
2,5 dl rågmjöl
2,5 dl rågsikt
1 tsk salt
2 tsk bakpulver
1 tsk malen anis
1 tsk malen fänkål
1 dl russin
0,5 dl brödsirap
3 dl filmjölk
Garnering:
solroskärnor

Blanda alla torra ingredienser i en skål och tillsätt därefter russin, sirap och filmjölk. Arbeta samman degen snabbt och klicka sedan ut den i en smord bakform. Släta till degen och strö över solroskärnor.
Gräda brödet genast i mitten av ugnen, i ungefär 45 minuter. Låt brödet svalna inrullat i en bakduk.

När jag fyllde år fick jag en stor gryta av min kära syster och bror. Tidigare har jag fått använda två och ibland till och med tre grytor när jag vill koka en större mängd med något, det slipper jag nu. Jag har redan använt min nya gryta två gånger och är mycket nöjd. Grytan rymmer tio liter och det passar bra när man ska koka bönor, saft eller som i mitt fall för tillfället, ärtsoppa.

Ärtsoppa är föresten väldigt gott och det är väldigt bra att ha några burkar färdig ärtsoppa i frysen, det blir billiga, bra och goda matlådor. Tyvärr har ärtsoppa fått dåligt rykte, kanske tack vare den blaskiga röran skolbespisningen kallade soppa. Ni som inte har smakat ärtsoppa sedan barnsben borde ge den en chans till upprättelse. Ärtsoppa, pannkakor och punch en torsdagskväll, det blir inte mycket bättre än så.

I mina föräldrars trädgård växer myntan hej vilt och när jag och min sambo var där senast passade vi på att plocka en stor bukett. När vi kom hem fördelade vi myntan i mindre buketter och hängde upp dem i köksfönstret, det såg lite misstänkt ut men de fick hänga där och torka i godan ro. De ljusare bladen som hänger i mitten är tobaksblad.

Efter några veckor var alla blad torra och då plockade vi ner dem, rensade dem och lade dem i en fin burk. Nu har vi torkad mynta nog för att kunna dricka mynta-te hela vintern. Te gjort på mynta är väldigt gott, uppfriskande och dessutom lär det vara bra om man har ont i magen.

All glass från sommarens få varma dagar och alla kakor från desto fler regniga dagar har gett mig ett inte särskilt trevligt sug efter sötsaker, efter maten, till kvällen, till kaffet och till det mesta egentligen. Det är osunt men framförallt irriterande, så väck ska det, det blir inget socker för mig under hela september, undantag för födelsedag kan dock förekomma.

September är långt ifrån över men än så länge har jag varit duktig, visserligen har jag ätit sylt till frukostgröten ett par gånger men det kändes inte så farligt. På jobbet har jag däremot bakat både kakor och paj men inte smakat det minsta själv. Det är diciplin.

Sedan ett par månader tillbaka har jag letat efter en kruskavel, uppenbarligen är denna typ av kavels storhettid förbi då det dröjde innan jag slutligen stötte på en. Kaveln blev i slutändan oförskämt dyr men vad gör man inte för att få vågiga knäckebröd, det var just det jag skulle ha den till. Lite onödigt kan tyckas men förhoppningsvis behöver jag inte köpa fler kruskavlar, med lite tur håller den kanske att gå i arv till och med.

Jag äter ganska mycket knäckebröd och har därför länge tänkt att jag skulle baka egna och nu när kavelbekymret inte längre stod i vägen var det bara att sätta igång. Bröden efter receptet nedan blev dock inte särskilt knäckiga, snarare lite sega, men trots det väldigt goda och jag måste nog baka en ny omgång relativt snart.

Ugnstemperatur: 225-250 °C
5 dl mjölk
1 msk honung
1 msk ljus sirap
1 tsk salt
1 tsk malen fänkål
1 tsk malen kummin
12,5 g färsk jäst
4 dl vetemjöl
2 dl grovt rågmjöl
6 dl grahamsmjöl

Värm mjölken till fingervärme tillsammans med kryddorna, honungen och sirapen. Smula jästen i en bunke, häll över degvätskan och låt jästen lösa upp sig.
Tillsätt mjölet och knåda ihop till en smidig deg, låt degen sedan vila en timme under bakduk.
Dela i degen i 24 delar, kavla (med vanlig kavel) ut varje del till en mycket tunn rund kaka, kavla därefter kakorna igen med kruskavel och nagga med gaffel. Grädda kakorna i mitten av ugnen i 3 minuter, vänd dem därefter och grädda ytterligare någon minut. 
Låt svalna på galler och förvara i väl tillsluten påse.

Det här är ett ganska enkelt recept men själva utbakningen krävde en del uppmärksamhet. Jag kavlade ut kakaorna och gräddade dem om vartannat men det är nog det bästa om man av en händelse inte skulle äga ett tiotal plåtar. Det var dessutom ganska tungt att kavla kakorna millimetertunna, träningsvärk kan bli en följd men det är det värt.