Motstånd

I min ensamhet försökte jag vara kreativ och påbörja en klänning som jag planerat att sy under semestern. Att arbeta ostört i detta hem är dock inte lätt, ligger inte katterna på min saker kryper de under dem. De är överallt, springer runt med nålar i munnen och river sönder mitt mönsterpapper. Jag börjar tro att de medvetet provocerar mig för att få mig att gå ifrån mina sysslor och börja kasta leksaker till dem istället. Men det kan jag ju inte göra hela dagen. I skrivande stund jamar Vera som om hon vore världens olyckligaste och jag antar att det får bli lite kastande av favorittråden innan jag kan fortsätta med mitt.
.
.
Vem kan motstå ett prassligt papper som ligger på sängen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0