Bakomfoten -

Bisysslor

För ett par veckor sedan lyckades jag och min sambo få tag i en biodlare som mer eller mindre skänkte två stycken utmärkta bikupor till oss. De var mest till min sambo eftersom det är han som vill odla bin, jag nöjer mig med att äta honung och ställa upp som transporthjälp då och då.

Viola utforskade lådorna och fann dem synnerligen tillfredsställande.

När kuporna var ordnade gjorde min sambo en beställning på lite smått och gott som krävdes, bland annat vax, burkar och lite skumma knivar. Tanken var nu att han skulle löda fast vaxet på ramar, bina bygger sedan sina bon i det där vaxet. Dessvärre var detta inte helt lätt. Efter några om och men ordnade dock min pappa en apparat som kunde hjälpa oss.

Apparaten kommer från SJ och har förmodligen en 60 år på nacken, den fungerade trots det fint. Eloge till 50-talets SJ.

Min sambo trädde några ramar med ståltråd och placerade vax över trådarna.

Vi mixtrade med sladdar. Apparaten förde ström genom ståltråden som blev varm, fick vaxet att smälta och därmed fastna på trådarna.

Det är inte varje dag jag kopplar ihop sladdar och trycker på stora knappar på apparater som mullrar. Det kändes ungefär som att vara tillbaka till högstadiets ellära.

Ränderna är vaxet som har smält ihop runt ståltrådarna.

Nu fattas det bara en drottning, några drönare och några arbetsbin, sedan kan det börja tillverkas honung. Honung är förresten binas kräks (fast det håller inte min sambo med om) och vaxet kommer från körtlar ur binas bakdelar. Jag förstår inte hur något som smakar så gott och luktar så gott kan vara något så vidrigt.

2011-06-06 @ 10:00:44 Bisysslor Permalink

Kommentarer

Trackback