Trafiktankar
Eftersom jag pendlar till och från mitt arbete blir det en del tid sittandes bakom ratten, det är lite av en förutsättning för att pendlandet ska fungera. En försvarlig del av den här tiden ägnas åt morgonpasset och ytterligare en del tillägnas Reine Brynolfsson som behagar läsa Stieg Larssons Män som hatar kvinnor för mig. Någonstans däremellan finns det dessutom en del tid som består av tankar kring trafik och bilkörning. Under dessa djupa stunder då inte ens kvinnovåld eller Hanna Hellquist kan störa mig har jag insett att jag som till vardags är ganska samlad, blir arg och frustrerad i trafiken.
.
Ilskan beror på rädsla har en klok väninna informerat mig om, vilket jag nog kan hålla med om. I stan är jag rädd för att köra på en hetsig cyklist som är övertygad om att han har företräde vid övergångsställen och på landsvägen är jag rädd för att köra på ett djur (alternativt en vägarbetare för de springer också runt en del på mina vägar). Vilket som skrämmer mig mest ska vi nog inte gå in på. När man kör bil i mörkret varje dag inser man vikten av reflexer och lysen, något jag som ouppfostrad student inte hade enorm respekt för. Många fotgängare och cyklister verkar inte inse hur svårt det kan vara att upptäcka en mörklädd figur tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Känslan när den här personen plötsligt befinner sig någon meter på vägen framför en är inte en av de mest angenäma. Förmodligen kommer mina nerver långsamt nötas ut till intet om det här ska fortsätta. Tacka vet jag kloka landsortsbor med sina reflexvästar och ficklampor. Av dem bör vi alla lära.
.
Summan av kardemumman för idag blir att fotgängare och cyklister ska klä sig så att de syns i trafiken. Kanske är det dags för en lagstiftning om reflexväst den mörkare delen av året?
.
.
När livet var lite mer bekymmerlöst och man kunde äta massor med marängsvisch och ha långt hår. Det fanns nog bekymmer då också, om än inte bilrelaterade.
Kommentarer
Trackback
